Svensk Fallskärmshistoria

 

I Sverige blev dåvarande löjtnanten Raoul Thörnblad Svensk premiärhoppare, 1920 på Malmen utanför Linköping.

 

Den 9 juni 1920 genomförde Thörnblad sitt första och samtidigt det första fallskärmshoppet i Sverige vid Malmslätt utanför Linköping Under perioden juni 1920 till april 1926 hade Thörnblad utfört 51 fallskärmshopp från flygplan där fallhöjden varierat mellan 100 meter upp till 2 700 meter

 

Raoul Thörnblad, född 4 december 1891 i Stockholm, död 1956, var en svensk kapten och fallskärmskonstruktör. Thörnblad kom att bli svensk fallskärmspionjär och genomförde 1920 det första fallskärmshoppet i Sverige.

 

Inspirerad av sin bror Thor Thörnblad som under första världskriget var han kommenderad till Tyskland för militärtekniska studier. Som där ifrån bland annat kom att rapporterade om det tyska Bruket af fallskärm från aeroplan 1917. Han delade med sig av sina kunskaper om fallskärmar till sin bror Raoul som kom att bli svensk fallskärmspionjär

 

 

 

 

Ur Nordisk familjebok

 

På grund av erfarenheterna från Världskrigets sista år, var under många särskilt tyska och österrikiska flygare, vilkas flygplan råkat i brand eller sönderskjutits, räddat sig genom fallskärmshopp, är fallskärmar numera obligatoriska inom de större staternas flygvapen. Detta blir även förhållandet vid det svenska, när modell å fallskärm fastställts. Av de typer, som prövats å arméns flygfält, har främst löjtnant R. Thörnblads fallskärmstyp vunnit erkännande för sin pålitlighet och enkla konstruktion.

 

 

Fig. 1. Thörnblads fallskärm vid börjande utveckling  Fig. 2. Nedstigning med Thörnblads fallskärm.

(Svenska bildcentralen.)

 

Denna (se fig. 1 o. 2) består af skärmdelen (a) av bomull eller siden (med 52,5 kvm. ytinnehåll och 32,6 kvm. basöppning),  24 bärlinor (b), regulatoranordning (c), utvecklingslina  (d),  förbindelselina (e), 2 fastgöringstrossar (f) och 2 fallskärmsomhöljen eller förpackningssäckar (g) m. m.

 

När fallskärmen skall användas, fästes höljet med inneliggande fallskärm medelst karbinhakar vid den å flygarens (passagerarens) kropp fastsittande selen (flygbältet med axelremmar m, m.), och den fria ändan av utvecklingslinan, vars andra ända är fäst vid höljet, göres fast vid flygplanet. Flygaren kastar sig därefter ut på huvudet från detta. När han hunnit på så stort avstånd (omkr. 10 m.) från flygplanet, att han ej kan löpa någon risk att sammanstöta med detta, rycker utvecklingslinan loss höljet från fallskärmen. Dennas ännu outvecklade tygdel fylles, påverkad av luftströmmen, med en viss luftkvantitet, samtidigt som den drager ut bärlinorna ur eras förpackningshölje. När linorna utdragits till sin fulla längd (7 m.), innehåller tygdelen en tillräcklig luftkvantitet ör att omedelbart kunna träda i funktion och uppbromsa det förut fria fallet. Fallskärmen utvecklas även på riskfritt avstånd från hopparen, så att denne ej behöver befara att trassla in sig i skärmen.

 

Genom regulatoranordningen förebyggas dels en för hård stöt ("knyck") vid utslaget, dels den

besvärliga och riskabla pendlingen under nedfärden. Genom en ventil i skärmdelens mitt, som

skötes av hopparen, kan fallhastigheten under nedstigningen regleras. Fallskärmen kommer sålunda genom dessa anordningar att under nedfärden bibehålla en lodrät ställning, och nedstigningen sker "mjukt", utan häftiga rörelser. Tiden för fallskärmens utveckling har växlat mellan 1,2 och 3,5 sek., beroende av flygplanets mindre eller större hastighet. Den reducerade fallhastigheten är omkr. 4, 5 m. i sek.

 

Löjtnant Thörnblad har även konstruerat en icke automatiskt verkande fallskärm, som av

hopparen själv, sedan han gjort utsprånget, ryckes ut ur förpackningshöljet. Båda typerna äro f. n. (1926) föremål för prövning å arméns flygfält.

 

   

Bilder

footer

[ page print ][ top ]
all rights reserved. © European Military Parachuting Association 2008